Ikväll blev det en timmes pass med spinning intervaller på actic. Sjukt tungt, sjukt effektivt, men riktigt skönt! Ska definitivt satsa mer på konditionsträningen nu i sommar då man kan träna utomhus!  Längtar så tills jag kommer hem och kan ta fram mina inlines och stavar och fara ut och rulla i fint väder!
 
Prioriterar styrketräningen eftersom det är det jag gillar bäst. Försöker dock få in lite konditionspass här och där. Jag tycker det är viktigt att man tycker att träningen är kul så jag planerar min träning ganska långt utifrån det. Träning ska få en att må bra! Inte vara en stressfaktor eller något man måste tvinga sig att göra.
 
Många idag är alltför besatta av träning och kost. Ja, det är viktigt att äta hälsosamt och att träna, men man får inte låta det ta över hela ens liv heller. Nu är det inte så att man ska sluta utmana sig själv och skippa gymmet hela tiden för att man inte har lust att träna, men det gäller att finna en balans. Ibland måste jag förstås också släpa iväg mig till gymmet för att motivationen inte finns där, men har jag en riktigt dålig dag med noll energi väljer jag att lyssna på kroppen och vila istället. 
 
Kvällsmål efter träning: Kesam(kvarg), björnbär, blåbär, banan, cashewnötter och lite osötad müsli.
 
Idag vill jag uppmärksamma internationella sköldkörteldagen. Många lider av sköldkörtelsjukdomar och blir inte tagna på allvar av varken närstående eller läkare och får inte den hjälp de behöver. Vanligtvis talar man inte om såna här saker utan det är något man ska hålla för sig själv, men jag tycker att man ska vara mera öppen och dela med sig också av motgångar och inte bara visa upp en perfekt fasad. Creds till den som orkar läsa!
 

Även jag har en autoimmun sköldkörtelsjukdom, hypotyreos. Hypotyreos innebär att man har en låg ämnesomsättning eftersom sköldkörteln inte producerar tillräckligt med hormoner. Man måste ta medicin livet ut för att kompensera bristen av sköldkörtelhormoner. Symtomen är väldigt många och diffusa, och det är individuellt vilka symtom man har. Några vanliga symtom är trötthet, koncentrationssvårigheter, dåligt minne, svullenhet, depression, viktuppgång, dåligt immunförsvar, torrt och sprött hår, håravfall, frusenhet o.s.v.. 
 
Jag har tidigare inte vågat berätta om att jag har hypotyreos, förutom till familj och mina närmaste vänner. Men eftersom det är den internationella sköldkörteldagen idag tänkte jag att jag kunde skriva lite om det. Jag vill sprida kunskap om att denna sjukdom finns och vad den kan innebära. Samtidigt vill jag skriva av mig lite och sluta dölja och skämmas över att jag har en sjukdom. Jag är inte perfekt och det behöver man inte vara heller. Jag har insett att jag kommer att dras med denna sjukdom resten av livet. Jag kommer kanske aldrig att må lika bra som alla andra, men jag måste bara göra det bästa av situationen och kämpa på.
 
 

 
De senaste åren har verkligen varit en berg- och dalbana för mig. Jag mådde dåligt flera år utan att veta varför, och symtomen kom sakta smygandes så det var svårt att veta vad som var fel. Jag gick till flera läkare men blev inte tagen på allvar, utan fick utskrivet nässpray med förklaringen att jag nog bara är förkyld. Det är nu tre år sedan jag fick veta vad allt berodde på och fick diagnosen hypotyreos. Det var skönt att få veta att man inte bara "inbillade sig" och att det är en sjukdom som går att behandla. Tugnt var det ändå att höra att man hade en autoimmun sjukdom som man kommer att medicinera för resten av livet. Dock trodde jag att jag skulle börja må bra med medicinen Levaxin(thyroxin) och att allt skulle gå smärtfritt utan problem. Idag vet jag att det är mycket mer komplicerat än så.
 
Utåt har jag låtsats som om allt är bra och det är också tugnt att hålla upp en fasad. Jag tror inte att folk förstår hur jobbigt det kan vara, eftersom det är en sjukdom som inte syns utåt och som folk inte vet så mycket om. Ifjol blev jag deprimerad eftersom jag inte orkade kämpa längre och pusha mig själv till mer än vad jag egentligen klarade av. Jag som brukade vara glad, spontan, sprallig och aktiv hade under flera år sakta bara försvunnit och tappat min personlighet och jag kände mig som en gammal tant ungefär. Det var en väldigt jobbig tid att kämpa sig igenom, men hjälp av familj (speciellt min fina mamma som stöttat mig i vått och torrt), fina vänner och träningen gjorde att jag kom tillbaka på rätt spår igen.
 
Efter att jag började med ett tillägg av den andra hypotyreosmedicinen (Liothyronin) i höstas har jag mått mycket bättre men jag justerar fortfarande doserna för att hitta rätt dos för mig. Jag går till en läkare som är specialist på skölkörtelsjukdomar, och utan henne skulle jag nog fortfarande sitta här omedicinerad med ett recept på nässpray. Det kostar förstås en del att gå till privat sjukvård, men man har inte precis något val om man vill bli tagen på allvar och få rätt vård. 
 
På grund av allt detta har jag valt att ta det lugnare med studierna och tar socionomutbildningen på 4,5 år istället för 3,5 år. Jag är ändå väldigt stolt över att jag har kommit dit jag är idag, och att jag nu är på utbyte och studerar i Norge ett par månader. Något jag aldrig kunde ha trott för ett år sedan. Det har förstås varit många utmaningar att ta sig dit jag är idag, men i slutändan är allt så värt det! 
 
Jag skulle kunna skriva en hel bok om detta, och därför kommer långt ifrån hela storyn med här. Men om någon undrar någonting är det bara att fråga!
 
 
Long time no see!
 
Blev sugen på att börja skriva blogg igen efter en tre år lång paus. Eller skriva och skriva, jag gissar att det blir mest bilder! Har ju massa bilder som inte läggs upp någonstans så lika bra att börja blogga igen och förhoppningsvis får jag tillbaka mitt fotointresse! 
Bild från vår härliga island hopping resa i Grekland förra sommaren.
 
 
Jag valde att fortsätta på min gamla blogg istället för att skapa en ny, eftersom jag vill ha allt på samma ställe och det är väldigt kul att se tillbaka på mina funderingar under gymnasietiden. Samtidigt är det lite pinsamt att ha kvar vissa inlägg, men whatever, det bjuder jag på.
 
Denna blogg kommer nu att bli annorlunda eftersom jag ändrats en del på dessa tre åren. Bloggen kommer troligtvis handla främst om träning, hälsa, kost och resor. 
 
För dom som inte känner mig så kan jag berätta att jag är en 21-årig socionomstuderande, vanligtvis bosatt i Vasa, Finland. Just nu bor jag i Norge eftersom jag är här på utbyte, men mer om det i ett annat inlägg!